Apriil17.Blogspot.com

Jag vill ha dig för gamla tiders skull,du betydde inte allt,men det blåste aldrig kallt.
Ärligt talat så mådde jag aldrig riktigt illa över det.
För jag försökte tvinga fram känslor jag egentligen aldrig hade.
Jag var så fast vid tanken på att ha något,för att en gång skull ha något.
Jag ville ha den där menningen med livet,jag ville ha den där värmesökande tryggheten.
Jag ville ha dom där hjärtslagen,jag ville att dom skulle slå för mig.
Jag var så stressad,jag var panikslagen,jag försökte påskynda allting.
Jag hade för höga tankar,och till sist så ville inte det där något bli min.

Men jag vet att jag aldrig ville ha det på riktigt.
Jag skulle aldrig klara av att hantera det.
Vad kan jag säga ?
Jag är inte så glad,men jag tycker inte heller att livet borde ta stopp här heller.
Jag tycker att det är synd.
Att allting jag vill ha,står alltid som någon annans ägodel.
Varför måste allt & alla stå i possessiva pronomen överhuvudtaget ?
Varför kan dom inte bara tillhöra sig själva ?
Då kanske vi skulle slippa konkurrera om allting.
För att det är förjävligt.<