På en rund boll,bauta stor för vår stolek,fylld med hav,berg,skog,öken,storstäder och bondgårdar osv osv.En rund boll som snurrar utan att vi märker det.Den är levande,den har ett livstid,oändligt långt för våra klockor.Den är fylld med mindre varelse,med kortare livstid,som rör sig långsammare - och där,mina kära vänner,har vi oss.Vi har alla en plats på jorden.Eller är det ens rätt att säga så ? För kan vi räkna det som vår ägodel ?
Men visa har en större area på sin plats,lyxigare,högre nivå och prydligare.Medans andra nästan bara har ungefär en tiondel av vad dom lyxigas.Paradiset vs Grisstia.Bäst vs Sämst.
Viss är det orättvis ? eller ?
För det kanse gömmer sig anledningar & historier bakom det stora paradiset.För jag har sett hur vissa människor kämpar kämpar och kämpar,då menar jag verkligen lägger ner både hjärtat & själ för att uppnå sin dröm,höja nivån på sin plats och vinna över verkligeheten.Dom har det allt.Dom förtjännar det.Man kan inte klaga,man ska inte klaga.För dom har inte gjort något fel över huvudtaget,dom har gjort det rätta.Dom har gått hela vägen,från start till mål.Dom har lyckas.Och vem har sagt att allt handlar om pengar & uppmärksamhet ?
Jag ser det mer som en dröm,där man har bevisat att man har klarat det,man har lagt allt man har på spel.Man har hittat sin plats på jorden.Nu är det bara att njuta av den och bygga & utveckla det man har.Såna människor ser vi upp till.Såna "för-bra-för-att-vara-sann".
Men vem vet ? dom kanse inte är så perfekta bakom deras tanlanger,trots allt. Vad vet vi om hur mycket dom har offrat ? Kanse blir det en lång lista eller inget alls.Kanse fick dom betala ett stort pris eller så var det gratis.Dom kanse är tvungna att kämpa även nu,för att inte åka nerråt,ramla bakåt.Dom kanse måste kämpa mer eller mindre än förr för att stå kvar.Vi är blinda när det gäller sanningen.
För visst finns det fuskare i världen ? Sånna som tar genvägar,som inte lägger ner så mycket jobb,för dom behöver inte det.Dom kan vara födda med lyxen.Det är dom vi är avundsjuka på.Men så småning om kanse till och med dom att komma ut ur garderoben och ta allt dom har på allvar? Dom kommer kanse att vara redo när det är dags,ta förväl till sin bortskämhet och stärka upp sina ben på egen hand.Vem vet ? Världen är full av överraskningar.
Visst det är lättre sagt en gjort & jag kan säga med handen på hjärtat att jag inte är så särklid bra på det.Men tänk hur underbart det skulle vara om alla var nöjda med sina platser.Skit i cm & höjder.Bara vara tacksam att man har en plats.Allt & alla man har.Så att vi alla inte behöver kräva mer av livet.Kan nån skänka mig en förbättning ?Det skulle sitta fint.
Det är en av mina svaga egenskaper.Så jag kan inte döma rätt & fel när det gäller andra.Men jag hoppas också att en dag kommer även jag kunna vara en person som tar ett steg framåt och har en starkare tacksamhet för allt & alla.
Att kämpa.
Vi är alla fulla av frågor men jag är bara tvungen att slänga ur mig mina svarlösa frågor.
Hur mycket ska man kämpa ? hur mycket är man tvungen att kämpa ?
Kan vi kämpa till oss allt ? Är det värt det ? Hur mycket är vi beredd att offra ? Hur mycket vill vi har det ?
Och när det gäller flickor : Är det inte kläder,smycken,bilar och fame vi vill komma åt ?
Nöjer vi oss någonsin ? finns det gränser ? Kommer vi har sällskap ? kommer vi att få stöd ? Kan vi räkna med alla vi litar på ?
Vem vet alla svar ? Svara inte gud.
Svar
Jag har heller aldrigt fattat uttrycket "Svaret finns i ditt hjärta"
Om det inte var så klurig skulle det låta helt sinnesjuk.Seriöst.
Hjärtat talar inte ? Vi har allt det i huvudet.Hur vet vi om vad som är bäst för oss är bra för andra i vår närhet ? Vad har den för signal ?
Svaren kanse sårar.Undra då om vi vill veta ? Man kanse inte ska vara så ego jämt.
I det här fallet fördrar jag iaf hjärnan,kanse smartare,den har iaf alltid funnis där.
Snälla inga känsliga borde ta åt sig det här.
Men hur vet gud ?
Jag menar hur kan den här "gud" finnas överallt på en & samma gång ? Veta allting & hjälpa alla ?
Jo jag vet,då & då kallar jag nån för gud.Men jag säger inte att han finns överallt & vet allt.
Inte för att det är fel,för jag har också respekt för vad ni tror på.
Men jag har undrat så länge,varför människor ber till gud efter svar.Hur vet man hur "svaren ser ut" ? Hur vet man om det är rätt eller inte ? Hur märker man att man har fått svar ? Hur vet vi om gud finns ? Hur kan man då rita porträtter av honom ? Hur vet vi om han vill oss väl ? Zero understanding. Är det inte dålig stil att hitta på hans utseende ? eller om det är en han till att börja med.
Vi vet nog alla mycket väl hur jorden blev till om vi har gått i 2:an.Det hela Big Bang grejen.& om vi har gått i 6:an så vet vi också hur barn blev till.Så hur kan då på något sätt den här "gud" vara inblandad i allt ?
För i förritiden har man ju också trott på andra gudar som man inte gör längre.Tack och lov.För det där lät ganska galet för att vara jorden.Så kan det vara så att allt det här bibel & Jesus saken också detsamma som dom här Asagudarna ? Kommer det också bli icke trorvärdig i framtiden? Kommer människor någonsin att tro på det dom kan göra,det dom har skapat på egen hand.Att dom kan stå på egna ben utan att hålla sig fast vid gud ? Kanse är det inte "en-hjälpande-hand-från-gud" som vi klara oss på,det kan ju också vara våra dolda inre krafter.Det är så jag ser det.Jag tror på människligheten.Inte gud.Så jag hoppas att jag inte har gjort nån upprörd,jag vill inte ändra era tankar eller syn om gud,för alla har sin rätt att tror på det dom vill.Därför hoppas jag att ni förstår mig,utan att hämta vapen.
Tillbaka till platser.
Om vi ser vägen som en konsert.Så betalar alltid ett pris & vår tid för att vara med om det.Lika så verkligheten,vi lägger ner vår tid på att vänta och samla åt oss kunskap som kommer att hjälpa oss att klara av & förverkla våra drömmar.Vi alla sitter i ett väntrum efter möjligheten.Vissa av oss får vänta i evigheter och andra hinner inte ens att sitta ner.
Vissa av oss har sällksap med oss och andra klarar sig på egen hand,eller så har dom ingen som kan följa dom hela vägen.
Väntan kan vara en äckligt kall kyla (brukar vara!) som vi bara vill ska rula vidare med hästkrafter eller som en njuttning av vårt gamla liv.
Ibland finns det en bestämt tid när den äntligen ska börja,ibland är det bara insläpp.
Lika så med vägen,vissa av oss sitter & räkna dagar och andra bara hoppas & vänta tålmodigt på att det ska dyka upp.
Under konserten får vi kämpa för en bra plats,Lika så med verkligheten.Vissa av oss kämpar oavbrutten och verkligen vill komma åt det medans andra bara hänger vid baren & nöjer sig med sin plats därifrån.Men så finns det ju också V.I.P platser,där får dom sitta på den bästa platsen i hela lokalen.Kanse var priset högre.
Och sist men inte minst har vi dom svaga,dom som har lätt för att svimma.Dom som inte klarar sig hela vägen.För dom känner vi sorg.
På en konsert vill man alltid synnas,få en blinkning,hand,flaska,trumpinnar,plektrum och ett ögonskast.Ja ni vet allt det där.
Här med.Vi vill att nån ska upptäcka våra talanger & hjälpa oss uppåt.Vi vill bli uppfiskade ur den fulla fiskesjön.Som en på miljonen.Vi vill vara något speciellt.Få det alla är ute efter.Har vi tur så lyckas vi.Annars försöker vi igen,borde vi göra iaf.
Så kommer vi till den sista punkten.I dom flesta fallen,slutar alltid det roliga.Det borde vara något vi ska vänja oss vid.Alla sagor har ett slut.Efter det är det inte omöjligt att påbörja på en ny saga,uppnå en ny dröm och gå på nya konserter.Keep it in mind.
Det var nog allt en 14 åring ville säga.14 år huh ? Vad vet man då liksom,hah.Men ni gamla människor vet själva hur avundsjuka ni är på oss unga.För när man är ung kan allt som kändes så hemskt glömmas bort med fester & godsaker.Great to be young!
Love and Peace.
T
