Bild Maraton.

Tjenare,jag ska inte hålla på länge eftersom jag har världens segaste internet som gör mig galen.Så jag ska bara lägga upp bilderna från igår.
Ciao!
T










Random bild,jag tyckte att det var så länge sen jag fotade i mitt rum.

Suicide Sunday.

Mild depression comes screaming through
Emotion feeling, can't stop spinning

Ett enda läckhål skapade ett kraftig vattenfall.Nu är det översvämning.
Du är påmenelsen om en sak jag hade gömt undan och låtsas vara okej över.
Jag trodde att jag kunde hantera sitautionen utan tårar och ångest.Men det visade sig att tegelväggen bara var en liten bit bort,och nu är jag där.Framme.
Du är den fegaste personen jag vet.Det sista jag vill att bli som du.Du vet att jag vet,men du låter tystnaden styra.Dina beslut påverka alla runt omkring dig förutom dig själv.Till och med i mina suddiga ögon kan jag se klart och tydligt att du njuter av det.
Du tog ifrån mig vad jag älskade mest av allt.Allt i hela världen.Något jag vet att jag måste släppa taget om förr eller senare.Men senare,det förslår jag.Inte nu.
"Du är stor nu,var inte barnslig" Jo,du har helt rätt.Jag är för stor.That's the point.Jag har slösat bort min barndom med en saknad bit.En stor bit.Den största.
Tack för att du tog hand om mig.


Hej igen! Tidagre idag har jag varit ute med Trang & hennes kamera.Det var Hot n' Cold väder,seriösa problem har den.Men något på bild fångade man!
Jag ska lägga ut några bilder så fort världens segaste människa Trang har langat.
Just nu sitter jag och äter Ben & Jerry's (Godaste glassen eller vad??) och har lust att skriva om hur mycket jag hatar apor och hur gayig jag tycker att Dell reklamen är.Men jag ska svälja adhd orden mina kära vänner!
I morgon börjar skolan.Usch Usch Ucsh.Det har bara gått 2 veckor och jag är redan skolsjuk.
Det enda som är ett plus är att jag får kramar av Trang,Lina,Asmaa och Tilda varje dag.
Annars vill jag bara skapa medicin så att Hitler kan vakna upp och starta tredje världskriget där.
Jag känner på mig att jag bloggar för mycket blir snart Perez Hilton 2.Men jag har så mycket att klaga på just nu.
Put it on your blog,'cuz no one will give a shit.
Fördel.

Nej nu ska jag sluta.
Later world.
T

Jag lider av fettma,Deal with it.

Jag har världens bästa bästa vänner.

(okej guys,jag vet,jag ser bajsnödig ut på bilderna,men old times! Ni har också varit små)

Just nu känns stadigheten så säker att ingen vind skulle kunna blåsa omkull oss.Men framtiden är full av överraskningar.Om jag fick bestämma skulle jag hålla fast vid er till slutet av evigheten.
Ni är som mina bromsar i ett tv-spel.Hindra mig från att krasha och förlora liv på dom svåra banorna i vardagslivet.
Ni är ett av det vackraste jag har.Så sinnesjuk underbara,er vackra inre speglar sig ut på utsidan.Ni är kraften som får mig känna glädje, lycka & livslust.Som jag är beroende av,lika så av er.
Alla tider med er får mig känna som om himlen tillhörde mig.Allt ni säger får mig att känna mig stark & svag på samma gång.Ni får mig att skinna starkare än Vintergatan.Allt ni har gjort för mig bygger ett säkert tak för mina dagar.Ni är min ställning,utan er rasar min byggnad samman.
Sedan ni kom har jag fått se livet från andra vinklar och nyanser.Det var vackrare än vad jag var van vid.
Utan er skulle livet fortsätta rulla fram.Men aldrig på ett lyckligt sätt.
Ni är som diamnter.Man kan inte skapa dom.Man måste hitta dom.
Och med tur på min sida har jag gjort det.Och ärligt talat tack tack tack!
För allt.Ta bort syre jag klarar mig med er.
Jag älskar er,räcker inte långt.Men jag kan inte uttrycka mig på ett bättre sätt.
Jag vet inte vad jag vill få av den här texten.Att jag är sjukt tacksam att ni orkar med mig ? Ja,kanse det.
Men ni är mina bästa vänner & jag älskar er ologisk mycket - Trang,Lina och Asmaa keep it in mind.

Och alla fantastika vänner jag harm,glöm inte bort hur mycket jag bryr mig om er.

Jag bara jag.Inte du,ni,vi eller oss.

Jag behöver inga råd,inga svar,inga medkänslor bara en lyssnare.För allt annat ligger i mina händer.Jag styr spelet och reglerna.Jag är chef över mig själv.Jag kan hantera saker på egen hand.Jag kan lyckas om jag vill.Jag behöver ingen som ska putta mig framåt.Som ska ta mina steg,som ska fixa mina misstag,som ska skydda mig från det onda,som ska bestämma mitt öde,som ska fatta mina beslut,som ska tala för mig,som ska vara Jag.
Jag är 1 person.Jag var skappad för att vara 1 person.Och jag kommer alltid att förbli 1 person.Jag ska inte låta någon annan leva mitt liv åt mig.Jag är 1 person,inte 2,eller 2½.Bara en ända.Mig själv.
Jag vet att antingen måste jag vänta på att mitt mod ska komma eller så finns den någonstans där inne men jag har bara inte märkt det.
Det finns inga misstag.Det kallas öde.Saker händer för anledningar.Inget är för evigt.Det finns inga lyckliga slut,för då skulle det aldrig ta slut.
Vi måste har utrymme för att lära oss,andas,mogna och göra egna misstag.Tränning ger färdigheten.Vi måste göra det för eller senare.
Jag är inte självisk bara skapad för att vara 1 person.
Men jag uppskattar alla älskade personer jag har.Jag vet att ni vet att jag älskar er oberhört mycket.Ni gör livet värt att fortsätta försöka och kämpa.

Love all around.
T

My steadyness got tored down by you hurricane.

"Listen to these words that I have lived by my whole life.
You're only as tall
As your heart will let you be
And your only as small
As the world will make you seem
And when the going gets rough
And you feel like you may fall
Just look on the bright side
You're roughly six feet tall"
-Nevershoutnever!
Om och om igen,vackrare och vackrare för varje gång.

Jag hatar när folk kallar människor som har förstorat sina bröst,opererat näsan,gjort fetsugning eller är fullsminkad för fake.
-"She has fake hair,fake boobs and fake personality"
Hur kan man ens uttrycka sig så ? Så jävla känslolös.Vad hände med omtanke ? och Ingen är perfekt ?
Det är ett av det värsta man kan säga till någon.Det är bara över gränsen.Bara några enkla ord kan smälla till stora kraftiga slag.Som kanse aldrig kommer att läka med tiden,som kanse lämnar själen ärr,som kanse påverka resten av något nytt.
Why do we like to hurt so much ?
Ja varför ? Är det något vi måste göra för att göra livet hel ?
Nu ska jag berätta varför jag är emot det här så mycket.Varför jag tar så illa upp.
Jo,ni kanse känner några vackra människor,otroligt vackra människor.Men är dom verkligen så vackra som vi tycker att dom är ?
Tänk er,skulle dom vara vackra om det inte fanns fula människor ?
Nej det tror inte jag.Vacker existerar inte utan Ful.Eller Ful utan Vacker.
Så skulle fula människor fortfarande vara fula om vackra människor inte fanns ?
Nej.
Det är vi som dömer,det är vi som utse vad som är vacker och ful.Allt det finns i oss,från oss till oss.
Så om en person alltid har blivit ner tryckt pga av ens utseende eller kropp,så inser personen mycket väl om man är i den vackra eller fula facket,right ?
Och allt bara åker neråt,allt blir bara jobbigare,människorna i personens omgivning blir bara drygare och drygera.Från sina närmaste (om man ens har nån/några) får personen bara höra nya lögner gång på gång om att man inte alls är ful och blabla.Och man själv försöker vända p sanningen säga emot.Men hur lätt är det att hålla emot något som är så mycket större än en själv ? Omöjligt svårt.
Det är bara en ursäkt för att undvika verkligheten.
Så hur känns det för den här personen då ? Att leva i ett jävla helvete med BFHS.Förfärligt.
Men,livet har sina stunder.Det börjar klarna upp,gör mindre ont gått ner till dåligt ist för värst.Och så en dag,en vacker dag,står personen där med möjligheter och vilja.Möjligheten om att får allt förjävligt att försvinna för gott och viljan för att göra vad som helst för att få det gjort.
Pengar,smärta,tid och mod läggs ner för att göra det.Mycket mycket mycket av pengar,smärta,tid och mod.
Och efteråt känner man säg som ny,så stolt och framför allt vacker.Det var målet.
Men,efter allt det här som personen fick ta sig igenom så försvinner lyckan out of space.Det vänder sig.Ist för fina komplimanger får man massa skit på sig.Värre än för.
FAKE FAKE FAKE !
Tyngden av dom vassa orden väger flera tusen ton,skär igenom lyckan djupare än nånsin.
Wow,det är mycket.Isn't it ?
Förstår ni då vad jag vill säga ?
Vissa människor är inte lika fina som det finaste människor kan vara.Feta människor har sina ursäkter,sitt eget sätt att trösta sig med mat.Och dom skäms och blir nertryckt för det.Tror ni då inte att dom skulle göra nått åt det om dom hade chansen ? Rädda dom själva att fastna i helvetet för evigt ?
Vad skulle ni inte göra ? Det är inget fel på det.Vi är människor,inte perfekta.Det tillhör mänskligheten.
Ingen är ful,om ingen är vacker.
Ingen är ful eller vacker om vi inte tycker så.
Så det är sjukt lågt att kalla dom för fakes.Kroppen är bara omslaget till själen,dom är olika saker.Vi kan bestämma om vi vill ändra på kroppen och behålla själen eller själen och behålla kroppen.Ta reda på förändringarna först innan ni dömer.
Att såra någon över något som aldrigt har ägt rum är bara slöseri med tid.Det vill ingen göra.Det vet ni och eran inre jag.
Jag vet hur det känns.Jag har aldrigt tyckt att jag såg i någon form av bra förut.Det säger jag inte bara för att jag vill har uppmärksamhet.Det är bara så,jag är emot mitt utseende och kropp.Ni tycker säkert bara att jag blir aldrig nöjd.Men nej,jag kan inte säga att jag är stolt.Men det är bara nått jag måste acceptera.
Tänk med hjärnan,lägg hjärtat åt sidan.
TTT.Gör det rätt.
Peaceout.
T

Oälskad,Osynlig Och Oviktig - Jag är på väg nedåt igen.

Upp o ner,omskakad och hjärntvättad känner jag mig.Jag förstår varken mig själv eller andra.
Osynliga skavsår & blåmärken sprider sig genom hela själen.Utan anledningar jag kan komma åt.Förstå mig på.Eller lista ut.Det finns inga rum för något annat än tomhet.Pressad under botten har jag bäddat min säng.
Jag hatar mig själv för vara så jävla komplicerad.Så känslig.Så fel.Det är inte jag.Inte längre.Jag vill inte vara på det här sättet.Känna så.Leva så.Jag vill ta vara på alla dagar,timmar och minuter.Flytta mig framåt,ta mig uppåt.Men jag bara försvinner mot det motsatta hållet.Jag vet inte vad jag behöver eller måste göra för att sy ihop skiten igen.Jag får väl acceptera livet.

--

För övrigt har jag börjat skolan.Det har gått en vecka ungerfär.Funkade kanonbra i början,trevliga människor det.Men pga mig så sjunker bra tempraturen.Jag har ingen annan att skylla på än mig själv.Stå ut med mig.Jag hoppas jag skärper mig snart och är på banan igen.Tråkigt att jag förstör det ni,vad jag pmsar.