Respekt,menning & innerbörd
Jag tror inte att jag är den enda som har märkt att vi har tappat resepkt för saker vi säger.Vi kastar ur oss saker vi engentligen inte menar.Både dåliga & bra saker.Det beror kanse på att vi får hjärnsläpp och kastar ur oss nått för att rädda situationen eller för att den andre säger nått så vi blir tvungna att säga det tillbaka för att inte såra nån.Det finns tusen orsaker.
Men,är det bra eller dålig ? Visst,vi alla har ursäkter till att ljuga nån(gra) gång(er).Vita lögner kan vara ett undantag.Vi vill ju inte vara otrevliga & nobba nån som tycker om oss.
Men onödiga lögner då ? Nått/nån som är äkta håller alltid längst,right ? Därför tycker jag att man ska ha högre respekt för det man säger.Vi säger saker för att vi har aledningar,för att beskriva det vi känner.Det är ingen film,vi är inga skådespelare,vi får inte lön för att vi säger nått vi inte menar.
Stort Innerbörd.
Det vanligaste jag hör är menningen "Jag älskar dig".Visst är det fint med lite kärlek i luften & att vi älskar andra.Men varför ta vi det i gokart fart ? Känslor är som oss själva,dom behöver tid & utrymmer att växa.Jag tycker inte att dom kan blir starka nog att leva upp till "Jag älskar dig" efter en vecka.Det är stora ord vi använder så respektlös.Dom är till för att göra människor vi verkligen älskar glada.Inte för att leka,inte för att vi ska säga det till allt & alla.Ordens betydelse & storlek bara krymper då.Snart blir dom bara synomer till "Jag diggar dig".
Ja,jag själv har varit med i situationen där jag är tvungen att säga jag älskar dig tillbaks för att inte såra någon.Det gör mig bara falsk & osäker,jag är inte bekväm med det.Och jag försöker så gott jag kan att undvika såna situationer.Det är liksom inte nån rätt väg att följa,nått rätt man kan välja att säga.Det känns som om man blir tvingad.Nästan.Nått kommer ändå kännas fel,vad man än säger,nån kommer ändå att känna sig dum.Så om man tycker om nån tillräckligt mycket att man låter sig själv känna sig falsk ist att såra personen blir man tvungen att säga jag älskar dig tillbaks.Men det är inte dom jag stör mig på,mer på dom som säger det efter att man har snackat en gång eller i en vecka.För det mesta via internet.
Det är alltid kul med nya trevliga människor.Men det finns andra ord man kan använda för att uttrycka det man tycker om dem.Vad är det som är fel med Jag tycker om dig jätte/sjukt/så/as mycket.Ja det finns många ord i världen,använd ordböcker förfan!
Men vi måste också inse att tycka om & Älska är inte samma sak.Dom kanse kommer från samma rot,men dom har inte lika stora innerbörd.Det kanse inte låter lika bra med Jag tycker om dig ,men det som räknas är tanken.Vi gör mer fel att säga nått som inte är sant än att erkänna engentligen i princip storleken på våra känslor.Om vi inte är nöjda med det vi hör borde vi bara ta på oss ett pokerface & ge det tid & rum.Känslor kan ändras & växa - Med tid & utrymmer.Andas,det finns inga bussar du kommer att missa.
Jag tycker om dig behöver ju inte vara nått dåligt ? Bara för att det inte betyder lika mycket som Jag älskar dig. Inte ens i närheten.Alla tycker om att bli omtyckta.Det vet du,jag,hon,han,den,dom och vi.Vi måste bara sitta ner.njuta & nöja oss.Det borde inte kännas så fel ? Jag menar det är inte nån sorts tävling.Liv & död eller nått.Det är bara löjligt.
Lika så känns det fel att säga "Du är den enda för mig" när vi är såhär unga.Don't get me wrong,men vi har en hel evighet framför oss.vi är inga spågummor som kan se i framtiden.Det känns då som en på miljonen att säga så,Jag har sett det för ofta,vilkorslös kärlek som dör ut.Löften som bara blir lögner.En stor lycklig familj som skiljs åt olika håll.Ett stadigt förhållande som rasar ihop.Det är vardagligt,människor gifter & skiljer sig.(men inte omöjligt för dom att överleva).Det har liksom blivit ett livstil.Jag själv tycker att det suger att ha skilda föräldrar.Jag älskar att ha en hel familj.Det är en känsla som man inte kan jämma för med.Men jag kan inte tvinga nått bruten att bli hel igen.Människor,djur,växter,saker även känslor dör.Vi kan inte tvinga dom att existera för evigt.Vi kan inte säga emot nått naturligt.Då är vi bara själviska.
Men jag kan inte skylla på någon,när jag själv säger saker som "föralltid" "tills döden skiljer oss åt" osv osv.Men jag lär mig,jag taggar ner.Jag menar inte att det är olagligt att säga dessa saker,att det är fel eller så.Jag t.ex själv säger det till personen jag verkligen älskar.Som jag bryr mig om och mer än gärna vill placera in i min framtid.
Det jag vill säga är att vi alla borde tänka mer på det vi säger,känna till innerbördet,har högre respekt och säga det till rätt person i rätt tillfälle.Annars är det bara betydelselös goja snack.
Och taskiga saker som ger själen ärr måste vi också akta oss för.Jag vet att det är svårt somfan kontrollera sig själv & sin stora mun när man är förbannad.Skyll på männskligheten.Men man kan aldrig ta tillbaka ett skjuten skott.Ångest & skuldkänslor kan inte spola tillbaka tiden.Hur gärna vi än vill,så går det inte.Jag föredra klassisken "gå där ifrån".Men jag är också människlig & har mina brister.Det finns mycket dumt man kan säga & hitta på när man är arg & kontrollös.
Och då har jag inget mer att tilläga.
Eller jo faktis,en sak till.Förlåt att jag är så jävla seg & osocial folket! Jag vet inte vart min tid tar vägen.Jag är för ofta ute,vissas som offline på msn,seg på att svara,äter för mycket glass&frukt,lär mig laga veg mat,kolla på tv känner jag.Men jag vill ha lite motion & D-vitamin i mig.Så jag kan inte lova att förbättra mig.Äh,nu får det förfan räcka för den här gången.
SALONG LÅNGKALSONG!
T
