Utbytt.

© Thao.N
Det är vad allting handlar om.
Det är så mönstret går.
Det är på det här viset det alltid har varit & alltid komma att vara.
Det finns ingen mening men en sorts tradition.
Att ljuga var ditt & mitt vapen.Men inte nu längre,sanningen har fångat mig.Nu kan du ljuga för dig själv,ist för två.
Trots att sanningen svider som piskrapp måste du börja ta tag i det.
Varför är det så svårt ? När det är jag som är offern ?
Du var den som spärrade ut mig.Och nu glider jag snabbare än någonsin.
Du skämdes över mig.Det var du som inte kunde stå ut med mig.
Även fast dina ord & ditt sätt att vara gör klart för sig att det är så.
Varför håller du emot sanningen med all din kraft ?
För att skydda mig ? Från vad ? Det onda ?
Jo,det är ganska svårt att skydda nån från andra sidan muren.
Du kan bara se dom negativa sidorna av mig.Bara dom dåliga saker jag gör.
Aldrig mina bra egenskaper.Är dom ens synliga i dina ögon ? Eller bara oviktiga.
Att göra dig stolt har alltid varit mitt livs största mål.Men det har aldrigt gått hem.Hur ska jag kunna lyckas vinna ett par ögons uppmärksamhet om dom är blinda ? Eller bara stängda.
Jag är så långt från perfekt det bara går.
Jag har inga speciella talanger.Jag är inte smartast i skolan.
Jag är inte en idrottsmänniska,så jag är inte smalast av alla.
Jag är inte världens vackraste.Verkligen,verkligen inte.
Jag gör dumma saker ibland utan anledningar.
Jag vet mycket en ändå lite.
Ja,jag är helt operfekt.
Men jag skulle vilja vara okej,ist för odulig för dig.
Jag vill inte forsätta gå igenom dagar utan ork.
Jag vill inte att dina ord ska sluka mitt självfötroende.
Jag vill inte delta i flera konversationer m dig utan att känna den stora klumpen i halsen.
För där är det dags att sluta.
När tårarna tränger fram från ögonhålorna,då är det dags att åter svälja den stora klumpen och låtsas som att det aldrig var något.
För det skulle vara det sista jag var ute efter.Att gråta inför dig.Jag vill inte se svag ut.Då skulle du får mer att klaga om.
Jag måste hålla mig samman.Men ibland blir det för mycket om dina blickar krossa mig i bitar.Vad är stygn,tejp och lim då ?
Men min riktiga fråga är,varför ?
Varför ändrade du riktning ?
Du var med mig först.Men nu är du mot mig.
Du fanns där,men nu är du borta.
Du säger "Varför olycklig ? Du har iaf ett tak att leva under,mat att äta,och kläder att ha på dig"
Du har rätt,det finns många många människor som har det värre än mig.
Men jag skulle hellre slåss för mitt liv ist för att inte känna mig levande alls.
Jag tror att det är så det går när nån ny finns med i bilden.
Nått helt nytt,nått fräscht,nån bättre.
Ingen behöver säga nått.Göra nått.
Jag är smart nog att förstå.
Thao,känn dig dissad.
Men en sak har du gjort klart för mig.
Hur kan jag vara perfekt när jag aldrig hade en förebild ?

--

G'day!
ja,det börjar varva ner med bloggen nu.Men I'm running out of ideas!
Jag har några inlägg på gång,men jag kan bara inte få ihop dom eller avsluta dom.Så det går ganska segt just nu.Men dom kommer när dom kommer,promise!
Förövrigt,har det inte hänt så värst mycket.Allt står fortfarande still.Inget går uppåt eller neråt.
Skolan är fortfarande så.Segt som förr.
Ordet hemma skriker bara om bråk.Ångest.
På måndag ska jag & Asmaa iaf börja på Frikis & Svettis.Måste tappa extra kilon för att inte känna mig äcklig.Lame,I know.
Idag ska jag inte göra mycket,sätta på nån film eller så.
Måste städa lite med.
Usch,suicide Sunday.
Så,alla som inte har nått för sig langa msn eller nr.Aki ? Goodie.
Nu ska jag avsluta.

See Y'all
T

The countdown : 10 days left.