Apriil17.Blogspot.com

Jag vill inte tänka framåt,men är livrädd att fastna här,nu kan det vara för sent att säga som det är.

Du frågade mig om det var bra,jag svarade ärligt,nej,det är faktis inte bra alls.
Tonerna dansade i takt med brustna hjärtans sånger.
Jag berättade historierna,jag blev blind av tårar,
såg inte tangenterna,men jag spelade på chans.
Du tog emot min börda och sa jag har också varit där,jag vet hur det är.
Nej,det vet du inte alls.För det var en sak jag aldrig vågade formelerade till ord.
Jag nämnde aldrig den sista anledning,egentligen den största anledningen,att det var du.
Det var du som har tagit min depression till en helt ny divison.Du skulle aldrig förstå.
Men jag ville inte att du skulle förstå heller,jag skulle aldrig stjäla din lycka du nu har fångat.
Så tonerna fortsätter att dansa i takt,men nu med komplettarade hjärtans sånger,
du fortsatte ditt berättande som sorg men mest om lyckan.
Och jag,ja,jag spelar fortfarande på chans.