Apriil17.Blogspot.com

Torn apart at the seams and my dreams turn to tears.

Ikväll är alla upptagna,alla har något att göra,alla är glada,alla är lyckliga,lyckliga jävla puckon.Nej juste,det där mönstret passar jag inte i.Nej för jag är så jävla arg,förbannad,ledsen,och deppig och sen lite mer ledsen,lite ledsen till och framförallt väldigt väldigt ledsen.Just nu när jag behöver komma bort som mest så finns det ingenstans att gå.
Jag mår alls bra,och ingen kan säga till mig att vara glad eftersom för det finns inte nånting att vara glad över just nu.Att jag alltid hamnar i den här sitsen,jag försöker att spring så långt bort från den som möjligt men jag tycks alltid välja vägen som leder rakt tillbaka hit igen.
Nu måste jag återigen se glad ut fast jag inte är ett dugg glad inombords.Nu måste jag ljuga,jag måste säga saker jag inte menar.Här finns ingen utväg.Det var mitt enda kort,och jag hade satsat allt.
Helvete,varför har jag så jävla svårt att begripa.Hur kunde jag missa signalerna ?
Varför ska det alltid vara jag ? vad gör jag för fel ? vad är det för fel på mig ?
JAG HATAR DET HÄR.
Hejdå,har ett jävla bra liv utan mig.Jag vet att det skulle bli så lättare