Nu spelar ingenting nån roll,nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll.
Jag tar alltid den lätta vägen ut,som leder rak in i skiten igen.
Jag satsar på bortföklaringar,för jag har svårt för bekännelser.
Jag lever i en säkerhetszon,gränsen har aldrig blivit nådd.
Jag är instängd,osäker,livlös,känslig,svag,okunnig,oaktuell.
Jag har bara minnen att längta tillbaka till,jag känner bara gamla upprepande känslor.
Jag vet inte hur man hantera en värld ur balans,jag vet inget annat än att blåneka.
Ge mig självförtroende som smäller & slår mot min kind,så hårt att jag förstå & agera.
2 kommentarer:
Urfina bilder du tar.Mer sånt vetja;D
Gud vad du e bra på att skriva.Fin text!:)
Du borde ha högre tankar om dig själv,du är så snäll och jättefin:*
Skicka en kommentar