Som en återblick på den tiden vi spenderade tillsammans,
ser jag nu med klarhet att jag alltid har varit mer rädd för dig en vän med dig.Jag vet inte vad jag såg i vår vänskap som fick mig att stanna kvar,stolthet & äran tror jag.
Jag berundrade dig,ditt sätt att leva.Du var allt jag själv ville vara.Först var du omtänksam och rolig.
Men sen spårade ut,du var över kontroll,du satte alltid dig själv i första hand.
Du ville inte att det skulle gå bra för andra.Den personligheten kanske alltid hade funnits där,
för många såg det.Men jag tror att jag lät det förträngas.För jag ville aldrig vara den personen du ogillar.
Nu ser jag att det var räddsla,inte respekt.Du var aldrig falsk,det var vår vänskap som var oäkta.
Men troligen,spelar det ingen roll för nån av oss nu,om vi aldrig var eller är vänner nu.
Du är redan borta,jag är redan borta,allt är redan borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar