Apriil17.Blogspot.com

That language your body's speaking,it makes me sick.We've heard all about you,We know you're every move.

Ibland blir jag bara så äcklad av honom,hur kan han leva med sig själv ?
Däremot,leva för sig själv,är inte långt borta för hans del.Det begriper jag.
Men då & då mår jag allvarligt talat illa för hans skull,mår illa av den han är.Att han inte förstår det själv.
Han är en sådan person som vänder den andra kinden till sina medmänniskor.Människor som bryr sig om honom.Dom enda egentligen som känner överhuvudtaget någon sympati för killen.
Den här pojken var från början lika fin på insidan som han var på utsidan,han var det raraste världen hade åskådat.Älskad av alla.Men all kärlek som han fick,var för mycket kärlek.& det fick hans fötter att sväva högre & högre upp från jordytan.& det har fått honom att se världen i fågelperspektiv,att se ner på världen.Han vet hur man smutskastar andra på det effektivaste sättet.Han vet vad man ska säga för att rycka någons hjärta rakt ut.Han vet vilka knappar han ska trycka på.Han kastar ur sig ord som gör ondare än slag, som slår hårdare än vad som är tänkbart.Jag har sett hur andra blivit totalt sönderslagen inuti av hans ordval.Det får mig att undra,vart gick det fel ?
Den här pojken behöver en stor fet käftsmäll som får honom att landa tillbaka i sig själv igen.Jag vet ärligt talat inte vem han är längre.Men föraktet & avskyn gentemot honom i mina ögon bränns varje gång jag möter hans blick.& jag förstår inte hur jag en gång i tiden mådde bra av honom.För egentligen är han bara en osäker & svag liten snorvalp som inte kan välja vilken sida av honom han ska visa för att vara alla till lags.
Men problemet är att,han föddes med för många personligheter.