Apriil17.Blogspot.com

In the night there's a fire in my eyes and this paradise has become a place we've come to cry.

 jag har inte rört mig ur fläcken och gjort nånting av det jag har räknat upp.Istället har jag fastnat här och drogat Simple plan,försöker lära låtarna på gitarr och längtar tillbaka till konserten.

31.10.08,den var en jädrans bra dag det.Jag minns inte allting kristallklart,men jag minns att i den stunden mådde jag som bäst.Jag minns våra kalla fötter som hoppa upp & ner i väntan på att dörrarna skulle öppnas.Kylan som stack som nålar i hela kroppen.Jag minns den där ivriga känslan innan allting skulle börja.Jag minns hur jag var uttråkad jag var till döds när förbandet spelade,& sångaren som fick stånd (!).Jag minns den där äckliga tillvaron innnan SP steg på scenen,hur brutala alla var,svettiga och galna.Så jävla mycket tryck,det var svårt att andas,syre var bortom räckhåll.Åh när dom kom springande upp på scenen,hjärtats frekvens spårade ut.Med dom fina tonerna ur musiken dom spelade hoppade jag & Jasse itakt,vi höll varandra hårt om händerna och ville att tiden skulle stanna och alltid förbli såhär enkelt.Och jag minns så tydligt hur vi blev knäsvaga & dog för stunden när David gav oss ett leende.Jag minns hur skratten lättade på trycket när dom ständigt drog torra skämt.Jag minns att varje sekund som ägde rum hade en oändlig betydelse.Jag minns hur rörda hela publiken blev när dom spelade en låt om Svergie,& ännu mer aww som ekade i hela lokalen när Pierre sa "Jag älskar er!" med den dära hemmagjorda svenskan.Den vackraste stunden var när Perfect fick leda kvällen mot slutet.Och jag minns på vägen hem då vi satt i bilen & pratade om allt mellan himmel & jord.Vi lovade varandra att gå på alla Simple plan konserter tillsammans i framtiden.Nu vet jag inte vart jag har dom längre.Men Jasse ska veta att hon fortfarande ha mig nånstans.Utan dig,Jasse,hade önskan om den där kvällen aldrig slagits in.

Ibland sjunker jag i tillbakalängtan.