Har aldrigt trott att det var så svårt att lägga pussel.

©Thao.N
Jag kan aldrig någonsin bli lika älskad,synlig eller värdig som du.
Jag har aldrig varit nån som kväver efter uppmärksamhet,snarare tvärtom.
Men jag visste inte att det skulle kännas så jobbigt att vara en outsider som kolla in.
Jag vet att jag har vänner som bryr sig om mig.Och det uppskattar jag obeskrivligt mycket.
Men att synnas i några viktiga ögon när du är i rummet är näst intill omöjligt.Det tömmer mig på självfötroende,hopp och liv.Jag vill bara svälja alla orden,ta tillbaks alla misstag som har gjorts.För jag känner mig så dum att ens kolla åt ditt håll,säga ditt namn eller försöka få min röst att bli hörd.
Dom kväver mig med ditt namn.Ditt namn har blivit överdrivet vanlig på allas läppar.Och ditt namn trillar stopplös ur allas mun med oändliga ekon efter sig.Jag vet att du är en bra person so far so good.Och nej,det är inte alls så att jag skyller på dig.Nej,inte alls.
Jag har ingen annan att skylla på än mig själv.Plötsligt har jag blivit största Attention whore.Och jag hatar mig själv för det.Att har förändras för mycket på sistonde.Jag glider varje dag längre bort från mig själv.Bort om all kontroll.Jag hinner inte ikapp längre.Och det finns ingen nödbroms.Eller så lär jag mig mer och mer om mig själv.Kanse är jag och har alltid varit på det här viset.Kanse har jag bara försökt undvika mitt sanna jag.I så fall vill jag ändra på det så snabbt som möjligt.Men det är mina problem.
För det inte är ditt fel.Du kan inte rå för att alla dras till dig.Jag har inga rättigheter i världen att hata dig för det som du inte kan styra över.
Men jag tappar mitt inre styre.Jag kan inte hindra mig själv att känna så som jag gör.Och jag vill bara bort från det.Men springer jag så blir jag ännu mer vilsen.Jag måste stanna på samma plats,vänta på en utväg att hitta mig.Så länge får jag ta det som en man.Jag vet att jag är 6 år som ska sitta här och jämföra mig med dig.Försöka lista ut vad för egenskaper du har som jag saknar.Det är inte klokt.Men jag kan se & känna glädjen i mig som sken så solklart förut blekna bort snabbt som vinden.Jag hinner inte ens blinka.Och varje dag blir vågen på mina axlar tyngre och tyngre.Ska jag försöka hitta mig själv eller välkomna mitt nya jag ? Answer lost in space.
T