Ibland vill man bara fördriva sin tid tillbaka till sina unga dagar.
Då världen var problemlös,fri från alla vardagliga bekymmer.
Då världen var problemlös,fri från alla vardagliga bekymmer.
Men då känns det som att man bara lever i det förflutna,och tillbakalängtan är det ända man känner.
Ibland vill man bara spola fram tiden till dagen man äntligen får bestämma själv.
Då kan man göra vadsomhelst,och bli vadsomhelst.Kamma hem tusen vuxenpoänger.
Men då känns det risktabelt att planera framtiden,något man inte känner till,eller vet om det finns överhuvudtaget.
Ibland vill man bara stanna i tiden och aldrig släppa taget om den dära speciella dagen.
Då man fick en sekund att fly från verklighet,en sekund för andrum.Dagen inget saknades.Man hade allt.
Men då känns det som att räddslan över att inte få uppleva något annat kryper skrämmande under huden.
Minnen är något som redan har glidit ur händerna på en,morgondagarna är nått man kanske aldrig får.
Nuet är det ända man har,ändå känns det som att den är på en timer som tar slut närsomhelst,hursomhelst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar