13.3.10

Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om.

Verkligen tömd in och ut.
Nu är det nog så slut det bara gå att vara.Så hopplös det bara gå att bli.Jag begriper det.Efter alla uppförsbackar och nedförsbackar förstår jag att det är över nu.Men jag fattar bara inte hur jag kunde så lätt förut,hur jag fick som jag ville utan att ens be om det.Vad gör jag för fel nu ? jag är väl i princip samma person som då.Allting gick som en dans på rosor,men nu mera är det som en dans på den taggiga stjälken.Vilken låga har släcks ? vilken lust har torkat torrt ? Jag har försökt på alla sätt att återuppliva det igen.Men mina försök & hopp har dött förgäves.För det är så jävla över nu,som himla jävla över.Jag ville jättegärna,men det kvittar,jag sumpade det.Men jag vill ju bara ha dig som jag hade dig förut.Det enda jag lever på nuförtin är ekande minnen.För det är det enda jag har kvar.

2 kommentarer:

Sandra sa...

dina texter <3

Trang sa...

Är det mig du snacka om?
Jag vill gärna veta :)