21.1.10

Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll.

Allt som tråkade ut mig då

känns lite mera värdefullt sen du var här
jag gläder mig åt nya krafter nu sen du var här
(Jag vet att copysignen är jobbiga,men det är gamla bilder.)

Nu är vi tillbaks på noll igen.Där varenda liten kortvarvad ögonkontakt är en stor betydelse & något som får en att känna sig märvärdig.Då den där känslan som dom små gemensamma leenden gav,var oslagbar.På den tiden man inte vågade utala ord utan låter blickarna leta sig fram i smyg men vänder sig sedan om så fort dom mötts,och därefter kan man gå med ett brett leende fast klistrad över halva ansiktet resten av dan.Närgången var vår drog.Minns du dom där oförståbara konversationerna ? Då kunde vi felfritt vara efterblivna tillsammans.Du kom med kloka retarda tal som fick mig att dö av garv.Men den här gången ska jag spela med högre instats om du stänger alla dörrar för dom som innebär motgång.Tänk på dig själv den här gången,låtsas inte som att du inte bryr dig.För vi vet båda två mycket väl vad du engentligen vill.<



Haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajj.
Ganska hyfsad bra dag faktis.Mycket slapp.Men jag kan inte komma på varför den var bra,eftersom jag inte kan fokusera mig just nu.Sitter och är överdrivet social på msn & avgudar mig själv,yeah.Men ändå stör jag mig på en mesig person som envis nekar sanningen.Din bästa plats på jorden är bakom sin datorskärm,för där kan du skriva menningslösa ord som du inte ens vet storheten av betydelsen som dom har.Ord som du kan säga från person till person,men i verkligheten så är ett hej allt du kan komma med.Trots att du inte menar att vara falsk så kan jag inte hitta nått äkta i dig eller det du säger.
Men som tur finns det en utåtriktade människa i världen just nu.En som inte behöver ljuga fram sin söthet,en som kan vara ärlig men ändå superhärlig & gullig.Haha,cp unge,jag älskar dig.
Jag måste äta.Jag måste träna.Jag måste göra läxan.Jag måste sluta sitta här & nolifa mig.Jag måste sluta.

see y'all.
T

Inga kommentarer: