Your mind breaks the spirit of your soul.

Do you know what's worth fighting for

When it's not worth dying for?

Does it take you breath away

And you feel yourself suffocating?

Does the pain weight out the pride?

And you look for a place to hide?

Does someone break your heart inside?

You're in ruins

Tinnis @ bild.

Your faith walks on broken glass.
Min själ har fått ett läckhål som har tömt mig på självförtoende & glädje.
Mina tankar hade rullat på stopplöst,mitt hopp hade växt sig enormt,när jag var undermedveten om det.
Men på ytan visste jag alltid att lyckan aldrig är byggt för att hållas genom evigheter.
Under den här tiden har jag kännt mig så glad,så lycklig lottad,så livligt.
Jag hade lyckat med perfektion.
Men nu har nått rykt ifrån mig hela min värld.Jag har förlorat min roll i vardagen.
Jag är täckt av osynlighet.Jag är ovärd andras tid.Min röst är volymlös.Åter igen är jag tom rakt i genom.
Jag äger på att vara sämst.

Ojoj,farbor Thao langar en mycket gammal bild.

Hejhej.
Är inne på mammas dator nu & kände för att uppdatera bloggen.Under dom senaste dagarna har jag inte gjort ett piss.Det har bara varit vakna-skola-sova.Inget liv alls.Inget eller inga är roliga längre.Varken skolan eller fritiden.Skolan bara fortsätter suga dag efter dag,mer och mer.Och jag sover på mina bekymmer dag in dag ut.Besvikelsen tar i stort sätt över alla känslor.Jag känner mig obekvämt i mitt skin.Jag känner mig så ful & bortskämd.Jag är så bäst på att misslyckas.Så korkad utan gränser.
Men det som irriterar mig mest är att jag försöker fånga nått som jag inte ens kommer få något vettigt av i efterhand.Men ändå vill jag ha det så fruktansvärt mycket.Jag hatar att förändras på grund av någon.
Luftballongen som håller mig uppe har sprängt i tusenstals bitar.Trots trådar & nålars alla egenskaper kommer det att bli en riktig utmaning att sy ihop alla bitar igen.Ta mig här ifrån.
Jisses,jag spyr av livlust alltså!
Men om det är något jag har lärt mig under alla mina 14 år på jorden,så är det att försöka igen.Jag valde att öppna mig själv,för en gångs skull.Trots att jag inte nådde fram vet jag i alla fall att jag har upplevt en nyttig erfarenhet.Ramlar man & slår sig så tar man sig alltid upp,förr eller senare.Och så småningom kommer tiden att läka såren.Livets grundregel.Hur ödmjuk man än är så är livet värt en andra chans i dom flesta fallen.

Så,jag saknar alla mina nära & kära grymt mycket.Dvs,alla.& jag måste verkligen börja nappa upp kontakten med alla igen,jag är överosocial,jag vet.Om ni vill umgås så skadar det aldrig att säga till,det måste ni veta! Jag är öppen för sällskap,I am.
Äsch nu ska jag inte trötta ut världen mer.

G'kväll.
T